Precis som 2008 hölls föreningens årsmöte i den för ändamålet utmärkta lokalen ”Tönns-Annas” hos Öckerö Hembygdsförening i det historiska Öckerö Sörgård. En annons i Göteborgs-Posten hade lockat åhörare utanför vår medlemskrets och när årsmötet var slut kunde vi konstatera att vi hade fått ett tillskott av nya intresserade släktforskare.

Själva årsmötet förlöpte som vanligt, det vill säga lugnt och utan överraskningar. Den från 2008 nyvalda valberedningen hade förberett nomineringarna mycket noga och årsmötet fick förslag på varje punkt. Som så ofta i föreningssammanhang fick alla som kandiderade för omval förnyat förtroende. De enda funktionärer som byttes ut var revisorerna Barbro Parment och Eva Westin, som hade bestämt sig för att lämna sin uppgift efter tolv års kontroll av föreningens räkenskaper.

I stället valdes Tage Oskarsson, Öckerö, och Anders Börjesson, Fotö, till ordinarie revisorer. Göte Nilsson, Hönö, utsågs till suppleant. Valberedningens sammansättning ändrades också så att Bo Åvall gick in som, suppleant i stället för Gerd Ludvigsson.

Efter årsmötesförhandlingar och kaffepaus tog vår föredragshållare Rune Hasslöf över scenen. Han hade rubricerat sitt föredrag ”Den indelte soldaten och båtsmännen 1727 – 1901”. Rune är en bekant författare i släktforskarkretsar och har under många år forskat kring Bohusläns militärhistoria med tyngdpunkt på tiden före 1658. Hans föredrag beskrev båtsmännens liv och levnadsvillkor under det senare indelningsverkets tid.

Rotebåtsmännen levde under i stort sett samma villkor som knektarna på fastlandet. Alla hade rätt till ett båtsmanstorp och om det saknades odlingsmark skulle båtsmännen ersättas med säd, hö och halm eller med reda pengar. Mönstringsmöten hölls varje år och den som inte uppfyllde kraven på en krigsman kunde kasseras utan någon som helst hänsyn till konsekvenserna för båtsmannen och hans familj.

För att kunna bli båtsman måste man uppfylla alldeles bestämda krav. Man skulle vara mellan 16 och 36 år gammal, ha begått nattvarden enligt intyg från behörig präst och man fick inte lov att vara ”utlänning”. Om allt detta stämde kunde man approberas (godkännas) på de årliga generalmönstringarna. Båtsmanstorpen var fria från tionde till prästen. I stället fick båtsmannen betala prästen för de tjänster han möjligen utförde. Avsked från tjänsten fick den som hade stulit, var vanartig och stursk och hade begått svårare brott. Oduglighet i tjänsten, ålderdom och bräcklighet var också skäl för kassation, avsked.

 

Efter avtackningar av de avgående revisorerna och föredragshållaren avslutade vi årsmötet på sedvanligt sätt med dragning på årets lotteri med många och värdefulla vinster. Därefter gick deltagarna ut i vinterkylan med goda föresatser att forska vidare kring släkt och hävd, inte minst efter många och tydliga uppmaningar från Rune Hasslöf.